måndag 6 juli 2009

I min trädgård växer det rosor...

Ont i bröstkorgen på vänster sida. Ingen långvarig smärta, bara ca 14 dagar nu. Så intensiv smärta igår. Kunde inte dra djupa andetag. Ville verkligen inte till läkaren men var tvungen att ringa akuten med ilskna tårar sprutande ur mina ögon.

För mig bestod ilskan i att jag kanske inte skulle kunna jobba på ett tag. Hade faktiskt inte en enda cancertanke i huvudet. Men, men...det planterade läkaren på några sekunder. Cancerfröet...

Remiss till skelettscint för att vara på den säkra sidan, som han sa.
Hålla i mobilen för uppringning av vårdcentralen. Prover...väntan..
Det kan vara något så enkelt som en muskelinflammation. Har ett städvik över sommaren på ett hotell. Hårt fysiskt arbete.

Ja köper det. Jag köper muskelinflammationen. Inte tänker jag ge näring åt det där illvilliga envisa fröet. Aldrig.

Som en ironisk uppmuntrande röst från det friska livet, eller hur man nu ska tolka det, ringde de från plastiken idag. Ett nytt bröst står på min väntelista. Inte cancer. Hur som helst så sa jag inget om allt det här till sköterskan.

Ja sa inget...eftersom min smärta kommer ifrån en simpel härlig och alldeles underbar muskelinflammation.

1 kommentar:

pysan sa...

Jag gillar muskelinflammationer..

Det andra gillar jag inte.. och m-ordet..gillar jag inte heller...

Kram Pys